När Freud jobbade gratis. Den auktoritära personlighetens förhistoria

Sammanfattning

Mats Delands artikel handlar om hur den freudomarxistiska traditionen uppkom när en ny, ung generation psykoanalytiker, många av dem kvinnor, många med dyrköpta erfarenheter från första världskrigets krigssjukvård, mötte den psykiska misären bland de fattiga i Berlin och Wien i de gratiskliniker som på Sigmund Freuds eget initiativ öppnades i början av 1920-talet. Analytiker som Otto Fenichel, Karen Horney, Melanie Klein, Ernst Simmel och inte minst Wilhelm Reich och Erich Fromm gick i spetsen för en snabb teoretisk utveckling av psykoanalysen, inte sällan i direkt motsättning till Freuds anvisningar. Gruppen blev politiskt radikal och upprättade kontakter och samarbeten med arbetarrörelsens organisationer. Deland visar hur det i sin tur ledde till nya konflikter i samband med att kritiken mot psykoanalysen ökade i Sovjetunionen och spreds vidare till den kommunistiska rörelsen. Desto mer fruktbart blev samarbetet med Max Horkheimers Institut für Sozialforschung i Frankfurt. Freudomarxisterna tvingades lämna Tyskland och Österrike på flykt undan nazism och fascism i början av 1930-talet och i exil utvecklades traditionen vidare i andra riktningar. Men arvet levde vidare inom ramen för Frankfurtskolans kritiska teori, vilket inte minst studien The Authoritarian Personality vittnar om.

Publiceringshistorik: Originalpublicering.

(Publicerad 23 november 2023)

Förslag på källangivelse: Deland, Mats (2023) ”När Freud jobbade gratis. Den auktoritära personlighetens förhistoria”, i Den auktoritära personligheten. Det vita fältet IV, specialnummer av Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, nr 16, s. 137–221. https://doi.org/10.13068/2000-6217.16.5