Evidensbaserad praktik för lärande och utveckling i välfärdsorganisationer

Sammanfattning

I sin artikel beskriver Karin Alexanderson hur en evidensbaserad praktik (EBP) skulle kunna tolkas och förstås i socialt arbete utifrån arbetets karaktär, teorier om hur man lär sig och utvecklas i sitt arbete och utifrån tidigare kunskap om implementering av EBP i välfärdsorganisationer. Några centrala frågor lyfts fram som nödvändiga att beakta vid utvecklandet av EBP i socialt arbete: hur tillgängliggörs forskningsresultat i det dagliga arbetet med individer, vilken roll har professionen vid tolkning och tillämpning, hur följs arbetet upp på individ- och gruppnivå och hur används sådant resultat och hur ser de organisatoriska förutsättningarna ut för detta? En tänkbar modell för detta föreslås. EBP ses som en process där olika typer av kunskap bejakas. Frågan kanske inte är om det är en evidensbaserad praktik som eftersträvas eller inte utan snarare om organisationen är förmögen att erbjuda och utveckla en verksamhet som stödjer kompetenta socialarbetare att använda bästa tillgängliga kunskap på ett moget och förnuftigt sätt i dialog med de människor som behöver hjälp.

Publiceringshistorik: Originalpublicering.

(Publicerad 7 oktober 2016)

Förslag på källangivelse: Alexanderson, Karin (2016) ”Evidensbaserad praktik för lärande och utveckling i välfärdsorganisationer”, i Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, nr 6, s. 39–57. DOI: http://dx.doi.org/10.13068/2000-6217.6.2