Natur, kärlek och den manliga maktens gränser

Sammanfattning

Det har länge varit något av ett tabu för feministiska teoretiker att hänvisa till naturen i begreppsliggörandet av könsrelationer. I sin artikel kritiserar Lena Gunnarsson denna naturfobi och argumenterar för att vi behöver förankra samhällsteorier i ett explicit begrepp om de naturgivna nödvändigheter som varje samhällelig struktur beror av och i slutänden måste anpassa sig till. Vi behöver förhålla oss till en ”naturlig ontologisk ordning” inte bara för att kunna förklara hur maktstrukturer får fäste i människor, utan också för att kunna precisera hur naturgivna nödvändigheter sätter absoluta gränser för förtrycksstrukturernas möjliga former, och därmed i sista hand grundlägger ett intresse av att upphäva dessa förtryckande strukturer. Naturen är inblandad i den mänskliga sociala sfären bland annat genom de grundläggande mänskliga behov som varje samhälle måste möta för att reproducera sig självt. Ett sådant mänskligt behov som ofta förbisetts teoretiskt om än antagits implicit är behovet av kärlek. Med utgångspunkt i Anna G. Jónasdóttirs teori om ”kärlekskraft” analyserar Gunnarsson de motsättningar som är inneboende i den makt som män tillägnar sig genom att exploatera kvinnors kärlek, och argumenterar för att dessa motsättningar kan förstås endast med hänvisning till naturgivna nödvändigheter.

Publiceringshistorik: Översättning av artikeln ”Nature, love and the limits of male power” från Journal of Critical Realism, volym 14, nr 3 2015 (DOI: https://doi.org/10.1179/1476743015Z.00000000071).

(Publicerad 8 juni 2017)

Förslag på källangivelse: Gunnarsson, Lena (2017) ”Natur, kärlek och den manliga maktens gränser”, i Arkiv. Tidskrift för samhällsanalys, nr 8, s. 77–86. DOI: https://doi.org/10.13068/2000-6217.8.3